Hypomani eller mani kan utlösas av att man blir kär. Är inte detta oerhört intressant? Vad är det som händer egentligen?
Man blir kär vilket skapar starka känslor. Man blir överväldigad och oerhört lycklig över att man har fått möta en sådan fantastisk människa. I början är det ju oftast enkelt, man gillar och trivs.
Men efter ett tag skapas oro och ångest: tänk om x inte gillar mig? Tänk om x gillar y? osv. Det är någon form av paranoia inblandad i det här. Man blir överväldigad. Man blir too much och det går fel. Man har misslyckats med kärleken – man blir deprimerad.
Yin och yang. Bipolär. Poler. Plus och minus.
Det här är ju helt jävla otroligt.
Kanske borde man kalla detta för kärlekssjukan?! Kanske borde man prata mer om det här?
Det måste ju undersökas. Hanteras.
(Obs! Då menar jag enbart de som blir hypomana/maniska av kärlek. Bipolaritet i sig är ju ett stort område med flera olika faktorer som spelar in.)
milva moog 